Kopparkis

Kopparkis

Kategori	Sulfidmineral
Strunz klassificering	02.CB.10a
Kemisk formel	CuFeS₂
Färg	Mässingsgul med matt lila skimmer
Kristallstruktur	Tetragonala
Tvillingbildning	Penetrerande
Spaltning	Otydlig utefter {011} och {111}
Brott	Oregelbundet, ojämnt
Hållbarhet	Skör
Hårdhet (Mohs)	3½–4
Glans	Metallisk
Streckfärg	Grönsvart
Specifik vikt	4,1–4,3
Referenser	^[1]

Kopparkis, kallas även kalkopyrit, CuFeS₂ , är ett mineral som består av koppar (34,5 %), järn (30,5 %) och svavel. Mineralet kristalliserar tetragonalt. Kopparkis kan vara förorenat av Ag, Au, In, Tl, Se, Te.^[1]

Egenskaper

Kopparkis smälter ganska lätt och avger svaveldioxid vid lufttillträde. Återstoden blir magnetiskt. Mineralet sönderdelas av kungsvatten och, om än med svårighet, av salpetersyra, varvid svavel skiljs ut.

Förekomst

Kopparkis förekommer vanligen i lager eller gångar, ofta tillsammans med svavelkis, som till viss del liknar kopparkis, men kopparkis är mjukare och har en grön färgton. Den vanligaste förekomsten är dock i hydrotermala och metasomatiska mineraliseringar tillsammans med zinkblände, blyglans, magnetkis, magnetit och eventuellt baryt.

Mineralet förekommer i hela Sverige, speciellt i Bergslagen och i Skelleftefältet.

Förekomster finns även allmänt i Mellaneuropa, Spanien, Portugal och på många håll i övriga världsdelar.

Kopparkis är Västerbottens landskapssten.

Användning

Kopparkis finns i naturen och är den vanligaste mineralet i alla kopparmalmer, trots att kopparhalten ibland är så låg som en halv procent. Man bryter, eller har brutit, kopparkis i Falu koppargruva, Saxberget, Riddarhyttan, Ljusnarsbergs socken och Aitik koppargruva för framställning av koppar och kopparvitriol.