Kanadas damlandslag i ishockey
 Kanadas damlandslag i ishockey | |
| IIHF:s rankning | 2 (2011) |
| Coach | Kevin Dineen |
| Matchställ | Röd eller vit tröja med ett stiliserat lönnlöv |
| VM-meriter | |
| - Guld | 13 (1990, 1992, 1994, 1997, 1999, 2000, 2001, 2004, 2007, 2012, 2021, 2022, 2024) |
| - Silver | 9 (2005, 2008, 2009, 2011, 2013, 2015, 2016, 2017, 2023) |
| - Brons | 1 (2019) |
| OS-meriter | |
| - Guld | 5 (2002, 2006, 2010, 2014, 2022) |
| - Silver | 2 (1998, 2018) |
| - Brons | 0 |
Kanadas damlandslag i ishockey (engelska: Canada women's national ice hockey team, franska: Équipe du Canada de hockey sur glace féminin) representerar Kanada i ishockey på damsidan. Kanada deltog i april 1987 vid en internationell turnering på hemmaplan och spelade då sina första damlandskamper.[1] Kanada är tillsammans med USA världens framgångsrikaste landslag och de enda två landslagen som vunnit medalj i samtliga världsmästerskap och olympiska turneringar, och var också de enda två landslagen som gått till final, utom i OS 2006 där USA förlorade mot Sverige i semifinalen, före 2019 då Kanada missade VM-finalen efter att ha förlorat mot Finland i semifinalen. Kanada vann dock VM-brons efter storseger mot Ryssland med hela 7–0 i matchen om tredjepris. Kanada var också, före USA:s förlust mot Sverige i OS-semifinalen 2006, det enda landslaget som vunnit mot USA i en global turnering.
Profiler
- Dana Antal
- Jennifer Botterill
- Cassie Campbell
- Danielle Goyette
- Jayna Hefford
- Angela James
- Caroline Ouellette
- Cherie Piper
- Cheryl Pounder
- Sami Jo Small
- Kim St-Pierre
- Vicky Sunohara
- Sarah Vaillancourt
- Hayley Wickenheiser
Källor
- ^ ”Matches internationaux féminins 1986/87” (på franska). Hockey Archives. http://www.passionhockey.com/hockeyarchives/intfem1987.htm. Läst 7 februari 2009.
