Bergepanzer Büffel
| Bergepanzer Büffel (Bärgningsbandvagn 120) | |
|---|---|
 | |
| Typ | Bärgningsbandvagn |
| Ursprungsplats | Tyskland |
| Tjänstehistoria | |
| Använts av | Tyskland, Sverige |
| Produktionshistoria | |
| Tillverkare | Rheinmetall Landsysteme (RLS) |
| Specifikationer | |
| Vikt | 53,3 ton |
| Längd | 7,722 m (vagnen)[1] |
| Bredd | 3,78 m[1] |
| Besättning | 3 man[1] |
| Pansar | Hemligt |
| Primär beväpning | Ksp 58 i lavett[1] |
| Sekundär beväpning | Rökkastare (Galix) 15 st[1] |
| Motor | MTUV-12, turboladdad vätskekyld flerbränsle diesel[1] 1500 hk vid 2600 varv[1] |
| Bränslekapacitet | 1500 liter[1] |
| Operativ räckvidd | 550 km[1] |
| Hastighet | 70 km/h (väg)[1] 31 km/h bakåt |
Bergepanzer Büffel eller även Bergepanzer 3 (BPz3) (engelska: Armoured recovery vehicle (ARV)) är en bärgningsbandvagn (även benämnd stridsvagnsbärgare) konstruerad i Tyskland och som baserar sig på stridsvagnen Leopard 2. Vagnen är ursprungligen utvecklad i ett samarbete mellan Tyskland och Nederländerna, och bygger på Leopard 2 A4 chassi. Sedan har konceptet antagits och nyttjats av fler länder som använder Leopard 2, däribland Schweiz och Sverige. Vagnen som levererats till Sverige har genomgått några modifieringar.
Användning i Sverige
Av Försvarsmakten benämns fordonet Bärgningsbandvagn 120 (Bgbv 120) och det är en bärgningsvagn till först och främst stridsvagn 121/122. Då Bgbv 120 tillhör Leopard 2-familjen har den många vitala komponenter gemensamma med strv 121/122. Bgbv 120 har tre mans besättning; vagnchef tillika skytt, förare tillika vinsch-/kranskötare och en bärgningsman. Hela besättningen sitter i ett gemensamt besättningsutrymme på vänster sida.
Bgbv 120 beställdes i halvårsskiftet 1999 en av de sista dagarna den omförhandlade optionen var giltig. I en första omgång beställdes 10 st därefter har ytterligare fyra stycken beställts. Totalt är det tio kompletta vagnar samt fyra utbildningsvagnar utan motoraggregat.
Leverans
Leverans av den första bgbv 120 ägde rum den 6 juni 2002 och den sista levererades till FMV i november 2003. Under 2011 mottog Försvarsmakten fyra stycken Stridsvagn 122B och en bärgningsbandvagn 120B, vilka i grunden är befintliga vagnar som modifierats.[2]
Beväpning
Fordonet har en 7,62 mm kulspruta av typen ksp 58. Den är monterad i en lavett, som gör det möjligt för vagnchefen att skjuta med vapnet under splitterskydd. Även rökkastarna finns (Galix) – 15 till antalet. Vapenvaggan är förberedd för antingen en tung kulspruta 12,7 eller en granatspruta 40 mm.[1]
Bärgarkapacitet
- Dragkraft huvudvinsch: 35 ton enkel part
- Faktisk max dragkraft: 98 ton trepart
- Dragkraft hjälpvinsch: 1,5 ton
- Lyftkapacitet: 30 ton
Referenser
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k] ”Bärgningsbandvagn 120”. Mil.se. Försvarsmakten. 4 juni 2009. Arkiverad från originalet den 17 februari 2010. https://web.archive.org/web/20100217015854/http://www.mil.se/sv/Materiel-och-teknik/Fordon/Bargningsbandvagn-120. Läst 27 november 2009.
- ^ ”Försvarsmaktens delårsrapport 2011” (PDF). Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 2 april 2012. https://web.archive.org/web/20120402041411/http://www.forsvarsmakten.se/upload/Huvuddokument_delarsredovisning.pdf. Läst 12 augusti 2011.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Bergepanzer Büffel.Bilder & media- Bärgningsbandvagn 120 på fmv.se
- Bärgningsbandvagn 120 på mil.se
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
